Webbplatsen Jvgfoto.se drivs helt ideellt av David Larsson som också står för hela bild- och textmaterialet. Den ger därför en delvis subjektiv bild av en begränsad del av järnvägen, men förhoppningen är att webbplatsen ska kunna sprida objektiv fakta om järnvägen, dess teknik, dess historia och dess funktion idag genom en allt större mängd dokumentationer och reportage från olika platser runt om i landet.
Jag är bosatt i Gällivare men är född och uppvuxen vid Storsjön i Jämtland. Redan som barn kom jag i kontakt med järnvägen genom långa nattågsresor, även om tillfällena var få. På dessa resor blev det med tiden allt mer intressant att titta ut på vad som passerade utanför fönstret, vilket till slut ledde till att sömnen helt fick vänta till dagen efter. Att få åka tåg har alltså sedan tidigt varit en fröjd för mig.
Efter gymnasiestudier i Östersund flyttade jag till Uppsala för matematikstudier som ledde fram till magisterexamen i ämnet 2006. Där började jag också allt mer titta på tåg även när jag inte själv skulle resa med dem, och började sedermera även min bana som järnvägsfotograf efter att ha skaffat en digitalkamera 2005. Då jag dagligen passerade över järnvägen och ofta fick vänta på tåg vid stadens plankorsningar började jag intressera mig både för fordonen som passerade och för de skyltar och signaler man kan se längs banan.
Tar man bilder vill man gärna visa dem för någon. Snart publicerade jag ett litet fordonsbildarkiv på min hemsida, strukturerat efter fordonslittera och individnummer, under namnet Davids järnvägssidor. De bilderna utgjorde grunden för det fordonsbildarkiv som idag finns här på Jvgfoto.se och de ursprungliga bilderna finns där fortfarande. Sidan växte och utökades med nya kategorier utöver fordonssidorna. I januari 2007 hade järnvägsavdelningen vuxit så mycket att det var dags att bli en egen webbplats under namnet Jvgfoto.se.
Sommaren 2006 flyttade jag till Piteå för studier kyrkomusikstudier vid musikhögskolan. När variationen av järnvägsfordon på nära håll därmed blev mindre ökade istället intresset för själva järnvägen och dess historia. Redan vid min första resa längs Stambanan genom övre Norrland i samband med flytten insåg jag att detta var en bana som jag borde studera närmare. Den insikten har lett till detaljerade dokumentationer av den och andra järnvägar, och avdelningen Banor har blivit den dominerande på webbplatsen. Där publiceras också utöver dessa mer heltäckande dokumentationer enstaka reportage från stationer och järnvägsmiljöer från många olika delar av landet.
Sedan hösten 2013 är jag bosatt i Gällivare och driver webbplatsen vidare på samma sätt som tidigare vid sidan av jobbet som organist. Huvudfokus ligger fortsatt på norrländska banor, men då och då har jag anledning att resa söderut och får möjlighet att göra nya nedslag och uppföljningar av projekt. Mitt bildarkiv innehåller också många ännu opublicerade bilder, så arbetet kan fortsätta utan att nya bilder nödvändigtvis måste inhämtas.